Många är upprörda över programmet uppdrag granskning. Både muslimer och ickemuslimer. Fast av olika anledningar, kan jag tro. Det känns egentligen som om att ännu ett blogginlägg om saken är lite överflödigt, men ändå, här kommer några tankar från mig om det hela.
Ur ett (eller flera) inspelade samtal är det lätt att i efterhand att klippa och klistra för att få exakt den vinkling man vill ha. Med "sax och klister" kan man bevisa i stort sett vad som helst. Men jag välkomnar ändå "undercover" undersökningar av våra moskéer. Jag tror nämligen inte att det finns några skelett i moskégarderoberna. Däremot är jag säker på att där, precis som på alla anda ställen, finns det människor som jobbar, som kanske inte har den utbildning de behöver. Det är bra att de som jobbar i moskéerna blir granskade, men de ska bli granskade på ett rättvist sätt. Att lägga ut hela samtal i text (klicka), det tycker jag är rättvist, och om man jämför texten med klippet (klicka), är det ju stor skillnad. Jag skulle gärna se alla samtal i sin helhet. (se också debatten om programmet)
Jag skulle gärna se kvinnor jobba med familjefrågorna i moskéerna, var höll alla kvinnor hus i programmet?
Visste ni förresten, att i stort sett vilken man som helst skulle kunna kalla sig för imam? Kan han leda bön, så kan han kalla sig imam. En imam kan inte jämföras med kyrkans präster, så är det med det.
Jag skulle kunna ge svar på frågorna som ställdes i programmet. Men det känns bara så otroligt onödigt. Nog vet vi alla svaren på dessa frågor? Sunda förnuftet ger oss svar på frågorna. Islam ÄR sunt förnuft.
Jag är säker på att programmet gjort fler nyfikna på islam. Nu gäller det att ge dem den sanna, riktiga bilden av islam. Den islam där kvinnan är en stark individ, en diamant som en man aldrig skulle våga lägga sitt finger på. Den islam som talar om för oss alla vilken respekt och kärlek vi måste visa varandra.
Salafism i Tunisien
2 timmar sedan
